emelie

jag önskar att det var som förut. jag önskar att det var du och jag mot världen som det alltid var. varför skulle allting ändras? varför skulle det vända som det gjorde? det är en uppförsbacke som aldrig tar slut. kommer den någonsin göra det? kommer vi trampa i denna backe tills döden skiljer oss åt? jag önskar att den tar slut, med hela mitt hjärta, med hela min själ. du var den jag ville dela hela mitt liv med, du var den jag ville dela min själ med min brustna hjärta som du bröt och sedan limmade ihop. det var du som fann bitarna till själen som var krossad. jag önskar att jag aldrig sårat dig som jag gjort. jag önskar att jag fick göra om alltind, då skulle ingenting blivit som det blivit. du är allt för mig. utan dig är jag en trasig själ i en uppförsbacke alldeles ensam. det har alltid varit du och jag..

varför kan det inte förbli så?



varför finns det bara en bild på dig och mig då vi ler..