Det är inte meningen

Hur ofta händer det liksom att man måste trampa nerför i Solbacken för att ta sig framåt?
ALDRIG! DET ÄR INTE HELLER MENINGEN!

Där vid Norrhammar hade jag tänkt hoppa av cykeln och gå för jag blev så tjurig. Det var ju omöjligt att cykla. Blåste ju värre än allt så man stod still ibland och hade man inte trampat hade man åkt baklänges, jag lovar.

Men nu är jag hemma efter en kort och tråkig gympalektion, så jag ska väl bara lägga mig på sängen och sova tills Erik säger om jag kan vara med han eller inte.

Ses.
Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0