Äntligen hemma
Tillbaka från semestern.
Just nu orkar jag inte berätta om den, har inte humöret.
Huvudet värker och jag är fortfarande lite tjurig sen jag var tvungen gå hem från lasarettet.
Egentligen var jag ju som inte det, Erik slutade tidigare, och det var inte hans fel och jag kunde inget veta eftersom jag inte får ha telefon på mig då jag arbetar, när jag sen ringde mamma var hon så sur att jag blev tjurig och slängde på luren efter jag sagt "Men då går jag väl!".
Sagt och gjort.
Jag gick mot Solbacken och mamma ringde någonstans efter cykelvägen och undrade vart jag tagit vägen, hon trodde nämligen att jag var på Solbacken då jag ringde första gången och det var därför hon var så tjurig.
Allt var alltså ett stort missförstånd!
Nu säger huvudet emot, ska duscha, äta och sen ska jag sätta igång me att packa mina flyttlådor med mina älskade köksredskap.
Ha det fint.
Puss.
