Make no mistake there is an ache I have to live with

Och förresten, nu när jag ändå är på g kan jag ju berätta om bussresan hem. FÖRFÄRLIG. Klart bussen ska få lust att gå sönder så allting tar fyrtio minuter mer än vanligt ungefär. Bakdörrarna gick inte öppna och sen slutade stoppknapparna funka så allt var åt skogen.

Ikväll åt jag ett päron. Mumma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0