emelie

Ibland undrar jag hur människor orkar bry sig om allt i världen?
Jag orkar inte, så jag gör mig en egen liten hemstad i huvudet som jag kommer till ibland och funderar lite på det mesta.

Tanterna på städet är så nyfikna, speciellt en att jag har lust att knäppa till hon på huvudet bara för att jag blir såååå irriterad på henne då hon sitter i fikarummet då någon ur transport sitter där och tjuvlyssnar. Det gör hon också väldigt bra från sitt arbetsrum som ligger exakt bredvid.

Idag tog arbetet slut också. Jag kommer sakna det, himla mycket faktiskt. Jacob och Johan och alla "jätteroliga" gånger dom skrämt mig och lurat på mig massa grejer. Fast av någon konstig anledning så kommer jag faktiskt sakna dom, speciellt det att ha något att göra på dagarna.

Det jag inte kommer sakna är att dra avlidna. Jag tyckte att allting gick som smort och sådär. Att se någon avlidens fot var obehagligt för stunden, speciellt hår, det var ännu värre att se, men man glömde som bort det i fortsättningen.
Men efter helgens avlidna så blev det en ren plåga. Lukten som fanns då kommer aldrig försvinna ur min näsa. Då jag tänker på avlidna kommer som lukten av sig själv.
Det finns ingen lukt i världen som luktar likadant. Tro mig. Jag lovar.
Och jag kan lova att ni aldrig vill känna lukten heller, det var det värsta jag känt.
Där gick jag och höll på kräkas för att det luktade så illa.
Tanken på att det faktiskt låg människor där gjorde inte illamåendet bättre.
Att dra avlidna kommer jag aldrig sakna. 

Jag och Johan har också en hemlighet som ingen människa i världen kommer få veta..
Fast Jacob vet den.. och Erik. Kunde som inte låta bli att berätta den HAHAH för det var så himla roligt.
Fast bara i efterhand, i riktigt efterhand.
Just då höll jag bara på avlida för att det var inge roligt.
Trodde jag skulle få en hjärtattack eller nagerst.

Imorgon ska jag dit och bjuda på fika.
Puss :)