emelie

Hej, jag heter Emelie är sjutton år och arbetssökande.

Eller hur?
Det kommer gå åt skogen. Allting går som vanligt dåligt. Eller okej, det mesta går åt rätt håll. Allting ungefär. Sen jag bytte skola känner jag mig som en ny människa. Allting känns så fruktansvärt fantastiskt. Jag mår faktiskt bra, är inte lika trött och orkar mer på kvällarna. Kan äntligen leva ett normalt liv igen utan en massa bussresor.
Detta extra år är defenitivt värt det. Till tusen.

Har skrivit mitt CV, ska bara lägga in det på datorn och skriva ut det. På onsdag och torsdag blir det arbetsnarkomansökande. Springa runt lite överallt och fråga om jobb. Och sist men inte minst. Min sista hundring gick tillslut till ett par knäsockor. Alltså, visst det känns jävligt onödigt. Men dom var sköna!
Och en ny jacka ska jag införskaffa också. En riktigt fin än. Jag kommer garanterat trivas i den. Men jag kan inte köpa den förrän på måndag. För just den måndagen börjar mammas 20% rabatt gälla! I LIKE! Blir kanske även ett par svarta nya byxor imorgon. JAG VET. Jag har redan typ fem par svarta jeans men jag måste bara ha ett till. Dom där är så fina och tajta att det inte existerar ungefär. Fast Lovisa vill också ha såna.
Men vafan, vem bryr sig om man har likadana brallor?

Idag var jag hela dagen på skolan. Känner mig stolt över mig själv. Jag orkar faktiskt stanna på skolan. Trots tråkiga friluftsdagar och naturdagar. Jag orkar. Och jag vill.
Förut kunde jag använda bussresan som ursäkt. Nu kan jag inte det längre. Det tar ungefär tjugo minuter för mig att ta mig hem. Så fort gick det inte ens att åka ifrån Umeå.
Så jag är nöjd. Riktigt nöjd. Nöjd och stolt över att jag vågade ta steget mot ett bättre liv.



"Hur gammal är du då?" 
"Tjugo"
"Jaha, jobbar du eller?"
"Näe, jag går på gymnasiet"