emelie

Efter en rätt ineffektiv vecka som bloggare är jag nu tillbaka igen. Full med saker att berätta. Även fast jag glömt bort det mesta. Har den senaste veckan spenderat den mesta tiden med min älskade pojkvän. Förutom tiden jag spenderade i skolan. Som tur var, var det inte så mycket. Ingenting jämfört med tiden det hade blivit med Livsmedel. Jag känner att jag har tagit rätt beslut. Jag känner mig mer lyckligare än någonsin. Även fast jag saknar Sandra och gänget mest i världen. Jag saknar henne verkligen, saknar alla de roliga hålen på skolan som vi tillbringat tillsammans. Men nu får vi börja tillförlita oss på telefonen istället. Jag får börja ringa henne.

Veckan har annars varit stillsam. Visst, jag och Marcus har haft våra duster. Eller, okej, det är jag som surat och det har gått ut över honom. Men vi har som vanligt löst det. Jag älskar honom mest i världen. Allt med honom är toppen. Förutom att jag nu har över sex sugmärken runt halsen och ett på KINDEN. Vi har inte ätit så mycket, inte lika mycket som vi brukar. Fast vi har inte rört oss något heller. Vi var i stallet på söndagen, jag hade fotbollsmatch på måndag men sträckte mig i båda låren. Så det resulterade i noll träning på torsdag och massa supergoda delicatobollar. Närmare sagt tolv stycken. Men dom var små!
Det var en bra vecka. De dagar jag började ett följde han mig till bussen. Och varje dag jag kom hem från skolan satt han där och väntade på mig.
Jag älskar honom så fruktansvärt.
Om jag var tvungen offra något skulle jag offra allt!

Veckan har slutat lite dåligt med en älskad hund som fått eksem och har typ kliat så håret lossnar och det varar och blöder och har sig. Så hon, mamma och pappa fick ta bilen idag och köra till Öjebyn (utanför Piteå tror jag det ligger?) och vara hos veterinären. Hon kom hem helt avdomnad. Fick bäras från bilen in till sin bädd och där sovde hon. När hon vaknade vinglade hon runt i huset och var lite borta.
Men hon kommer bli bra.
Hon kommer överleva och det är det som räknas!