This is my face

Helkul knytkalas. Blev bara jag, Emma, Karro och Lina. Men det var så himla trevligt. Jag saknar de gamla tiderna så mycket. Man märker det först nu. Och vi har inte ändrats mycket. Vi pratar på som om det var igår vi var med varnadra varendaste dag.
Det är skönt.

Nu ska jag bara byta om och cykla på träning. Hinner typ inte förbi Lollo (hehe) för då vet jag inte vad jag ska göra med cykeln eftersom mamma surar så jävla mycket. Idag satt vi och skrek till varandra vid matbordet först jag och pappa.
Han blir ju fan aldrig nöjd. När jag inte springer då klagar han på att jag aldrig rör mig även fast jag rör mig mer än honom. Och nu när jag tränar är allt bara fel. Jag kommer aldrig göra honom nöjd.

Näe, nu ska jag packa väskan och cykla till Kaplanskolan där min träning ska vara. Bara typ två timmar innan den börjar? Orkar inte vara hemma allt är bara så surt just nu.

Nej, men tack tjejer för idag. Ni är bäst!
image124

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0