emelie

Imorse var det något kämpigt att stiga upp ur sängen. Att gå upp själv, klä på sig och äta frukost. Utan Marcus. Den sista morgonen vi sover tillsammans. Det var lite motigt att lämna honom under det varma täcket och själv dra på sig kilovis med kläder för att inte frysa ihjäl.

Så nu sitter jag här, sjutton minuter före beräknad tid och har ingenting att göra. Eller jo, jag skulle ju kunna läsa på fysiken som jag kanske gett en blick för lite. Det kommer verkligen gå inte bra, jag känner det bara på mig. Jag som hade tänkt skita i jeans och ha mjukis idag, men det ser ju inte rätt ut med handväska och mjukis (jag har lite svårt för det!) så det blev mina svarta jeans istället.

Och det har varit en fin vecka med Marcus. Två dagar hade jag inte tid att vara med honom, en morgon tvingade jag upp honom så att han kunde skjutsa mig till A-torp och lyssna på Paolo Roberto. Sen skjutsade han mig till Barnens hus då gubben jag skulle prata med fortfarande var upptagen. Den dagen var han lite tjurig (det var på onsdagen). Kan ju bero på att han vägrade följa in utan insisterade på att sitta kvar i bilen tills jag var klar. Och det tog ju mer än två timmar.
Annars har vi haft det toppen. Vi har kommit ur den där perioden då man äter massor när man är med varandra. Den har vi som kommit förbi. Så nu istället tar vi kvällsfika (även fast vi syndade någon dag).

Skolan går fint. Jag ångrar mig inte alls nu. Inte ett endaste dugg. Har inte hört av Sandra heller på flera år. Säkert två veckor sen sist. Jag saknar henne, och jag saknar alla andra med. Dom är så bäst!

Kvällens planer lyder:
-  Lämna Marcus på busstation så han kan åka till tåget.
-  Sen cykla till Kvantum för att möta Magda och Lovisa och sen cykla till Magda, se Idol, baka kladdkaka och massa annat kul!

Nu jäklart kan jag börja om att blogga igen. Imorgon rättare sagt.
Jag kommer sakna Marcus.

Älskar dig!! :)