Förkastligt äckligt?

Surströmming. Gott, eller helt förkastligt äckligt?
Alltså (mitt och Lovisas hatade ord) egentligen var det inte så äckligt som jag räknat med att de skulle vara. Det smakade verkligen inte lika illa som det luktade. Det var som salt och gott. Men sen vet jag ju inte om mandelpotatisen smakade mer än surströmmingen. Det var blandade känslor. Både gott och lite spyfärdigt.
Har aldrig varit ett fan av mackor med potatis på. Har väl aldrig riktigt heller varit ett fan av potatis överhuvudtaget. Bara pommes!! MUMMA!! :)

Men mormor var så älskvärd hon bara kan vara. Hon är den sötaste som gud skapaste. Och den hurtigaste. Och Gullan, hennes kompis. Hon var så gullig en kompis kan vara. Dom var som systrar. Mormor bredde hennes macka och lassade på henne mat (och det är inte något fel på Gullan! Hon är en fullt frisk 80åring).

Solveig är så cool som en moster kan vara. Haha, det finns ingen roligare än henne. Hon tar allt! Jag bara skrattar åt henne för hon är så jävla cool. Jag önskar att jag blir som henne, förutom rökandet och snusandet då.

Jag vet inte om jag inbillar mig, eller om det verkligen är så att det luktar/smakar/stinker(?) surströmming ur min mun? Det luktar, tror jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0