How many struggles do we need to make it through?

Vet egentligen inte varför jag sitter här nu? Tidig morgon och känner mig otroligt nere. Jag vet bara inte varför jag åtminstone lagt mig i sängen och bara blundat, iallafall försökt försvinna från allt. Jag vill egentligen inte blunda heller, för jag vet att jag inte kan somna. Då börjar jag tänka på dig, på allt omkring.
  Jag kanske gjort fel, men då får jag väl ta det.
Klart jag vill att det ska fungera, men det är tre år kvar. Tänk om vi inte ens trivs tillsammans? Jag vet inte ens om jag är kär längre. Såklart att när jag är med dig så är jag kär, annars känner jag inget.
Jag vill egentligen bara gråta. Släppa allt.
Det är otroligt jobbigt att gå vidare. Gå runt med allt. Fast nu är det ingenting jämfört med förut, men det känns ändå ännu tyngre. 
  Kvällen var trevlig, det har inget med det att göra. Onej, men det är bara allt annat. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Jag har så många frågor jag vill få svar på.
  Och nu är det väl försent att fråga?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0