Dagen då allting blev som vanligt
Nu är allting som vanligt igen, ingen Marcus. Det märks att han är borta, varför skulle det inte det? Då vi är med varandra är vi ju med varann dygnet runt. Det är så kallt utan honom, och bra luft i mitt rum, alldeles för bra. Jag måste dammsuga också, och bädda rent kanske. Vi får se, då täcket slutar lukta Marcus kanske jag ska bädda rent, men jag vet att jag inte kommer orka förrän Marcus kommer hit igen. Om tre veckor.
Annars mår jag väl okej, har inte börjat få deppen igen. Är mest rädd för att vara gravid, även fast jag nog inte borde vara rädd för det. Marcus lovade mig att han skulle stödja mig om jag skulle vara det. Jag äter faktiskt p-piller men man vet ju aldrig.
Imorgon börjar jag också jobba, fyfasen så tråkigt. På Rostfria. Ja, namnet säger väl allt. Vad ska en sjuttonårig tjej göra i en plåtburk?
Det har jag svaret på.
Allt skitjobb!

Och Busfröna gror vidare!
Annars mår jag väl okej, har inte börjat få deppen igen. Är mest rädd för att vara gravid, även fast jag nog inte borde vara rädd för det. Marcus lovade mig att han skulle stödja mig om jag skulle vara det. Jag äter faktiskt p-piller men man vet ju aldrig.
Imorgon börjar jag också jobba, fyfasen så tråkigt. På Rostfria. Ja, namnet säger väl allt. Vad ska en sjuttonårig tjej göra i en plåtburk?
Det har jag svaret på.
Allt skitjobb!

Och Busfröna gror vidare!
Kommentarer
Trackback