Alla säger...
... sluta deppa Emelie. Det blir inte bättre bara för att du tycker synd om dig själv.
Det blir inte bättre för att jag är glad och ler heller. Det blir inte bättre överhuvudtaget. Ingenting kan göra det bättre. Det jobbiga är att ingen i min omgivning förstår. Ingen förstår hur allting tär på mig. Hur det tär på mig att jag bor i Norrland. Visst, det är väl inget att bo i Norrland, det är ju tyst där?! Vad är tystnad mot ett liv man vill leva. Jag klarar inte av tystnaden. Jag klarar inte av att få veta hur många som går på den skolan. Det går ändå inte fler på min skola. Det bryter psykiskt ner mig, men ingen förstår. Ingen förstår hur det gnager inom mig då jag läser dessa tidningar om alla dessa affärer i Stockholm, alla dessa affärer som jag aldrig kommer få en chans att gå i om jag inte reser dit. Hur det tär på mig att se hur många som bär exakt samma plagg som mig på stan bara för att det inte finns tillräckligt med affärer för att alla ska bära olika. Hur jag känner då jag kan se alla stora träd med löv, alla dessa vackra blommor som aldrig skulle fungera här i Norrland. Tänk så tråkigt på vintern, då är det inget grönt ute! Det bryr jag mig inte om, det är inte det som är meningen med vintern. Jag vill vara omringad av lövträd som prasslar i vinden och är alldeles kala på vintern. Jag bryr mig inte om att det inte finns någon snö på vintern, det finns det inte heller mycket av här hemma på vintern.
Snälla, rädda mig.
