Tre och en halv timmar kvar
Ångesten knackar på. Jag har låst och tänker inte öppna så den får tillträde till min kropp. Men det kommer misslyckas, som vanligt.
Dagarna med Marcus har gått så fort. De känns som om de var igår vi var med varandra. Det har varit underbara dagar, de har de verkligen. Även fast vi var lite less på varandra förra veckan, men de löste vi snabbt. Jag vet inte hur, men de löste sig. Det är så skönt att ha Marcus nära. Att han finns och andas... nästan åt mig. Jag trodde dagarna skulle gå saktare. Att vi efter den första veckan skulle vara så trötta på varandra att vi skulle vara på bristiningsgränsen till att ha tråkigt.
Så har det inte varit. Det var en dag, en dag. Sen blev allting bra igen. Den dagen bråkade vi om allt litet och löjligt.
Göteborg, den efterlängtade "semestern" med Marcus blev ingen katastrof. Nästan inte iallafall. Vi hittade hotellet, de regnade, vi hittade Liseberg, vi hittade hem.
Vi anlände på morgonen vid tio, tog våran väska och promenerade genom de regninga Göteborg mot hamnen där vårat hotell skulle ligga och guppa. Och de gjorde det. Vi lämnade våran väska och promenerade vidare in till Nordstan, det gick fort att hitta och vi gick där och tittade. Blev hungriga, åt på McDonalds och fortsatte gå. det regnade fortfarande, men då kunde inget i världen förstöra mitt humör. Jag var den lyckligaste på planeten.
Marcus förstörde min shoppingtur med sina suckar, men det gör min ingenting. Jag fick inte köpt någonting förutom en sak till mamma och pappa på deras bröllopsdag (det var ett år sen den 23/7). Han var sur och vrong vid två, så vi bestämde oss för att vandra tillbaka. Och det gjorde vi. Hotellrummet var litet, behagligt, lagom. Vi låg och pratade och kramades innan vi somnade och vaknade vid klockan fyra.
Halv fem gick vi ut för att leta reda på Pizza Hut kvällens valda middag. Vi hittade de och åt. Det var så fruktansvärt gott, mmm.
Vi anlände till Liseberg vid halv sju. Då hade vi vandrat från Nordstan till Liseberg utan komplikationer. Jag trodde jag skulle dö då vi åkte deras nya attraktion "Uppswinget" eller iallafall innan. Men jag överlevde, utan att kissa på mig. Så kvällen fortgick, vi åkte kramades, pussades, åkte ännu mer. Marcus köpte tre nappar av olika smaker sen ville han gå hem. Så då gjorde vi det, tyvärr. Jag ville hellre ta spårvagnen och de var nog vad vi skulle gjort.
Vi slutade upp någonstans i Göteborg då Marcus helt plötsligt insåg "Vi har gått åt fel håll!". Som tur var hade vi en karta, vi letade upp våran position och gick genom hela staden hem. En lång omväg om man säger så. Men det var trevligt. Tryckte in en hel chokladkaka i protest efteråt.
Men det var helt underbart ändå.
Så vi åkte hem klockan tio dagen efter, för vi orkade inte gå mer i Göteborg.
Nu ska jag lägga mig i sängen och väcka Marcus, innan han vaknar själv och surar för att jag inte ligger bredvid honom då han sover.
Kommer hem imorgon.
Dagarna med Marcus har gått så fort. De känns som om de var igår vi var med varandra. Det har varit underbara dagar, de har de verkligen. Även fast vi var lite less på varandra förra veckan, men de löste vi snabbt. Jag vet inte hur, men de löste sig. Det är så skönt att ha Marcus nära. Att han finns och andas... nästan åt mig. Jag trodde dagarna skulle gå saktare. Att vi efter den första veckan skulle vara så trötta på varandra att vi skulle vara på bristiningsgränsen till att ha tråkigt.
Så har det inte varit. Det var en dag, en dag. Sen blev allting bra igen. Den dagen bråkade vi om allt litet och löjligt.
Göteborg, den efterlängtade "semestern" med Marcus blev ingen katastrof. Nästan inte iallafall. Vi hittade hotellet, de regnade, vi hittade Liseberg, vi hittade hem.
Vi anlände på morgonen vid tio, tog våran väska och promenerade genom de regninga Göteborg mot hamnen där vårat hotell skulle ligga och guppa. Och de gjorde det. Vi lämnade våran väska och promenerade vidare in till Nordstan, det gick fort att hitta och vi gick där och tittade. Blev hungriga, åt på McDonalds och fortsatte gå. det regnade fortfarande, men då kunde inget i världen förstöra mitt humör. Jag var den lyckligaste på planeten.
Marcus förstörde min shoppingtur med sina suckar, men det gör min ingenting. Jag fick inte köpt någonting förutom en sak till mamma och pappa på deras bröllopsdag (det var ett år sen den 23/7). Han var sur och vrong vid två, så vi bestämde oss för att vandra tillbaka. Och det gjorde vi. Hotellrummet var litet, behagligt, lagom. Vi låg och pratade och kramades innan vi somnade och vaknade vid klockan fyra.
Halv fem gick vi ut för att leta reda på Pizza Hut kvällens valda middag. Vi hittade de och åt. Det var så fruktansvärt gott, mmm.
Vi anlände till Liseberg vid halv sju. Då hade vi vandrat från Nordstan till Liseberg utan komplikationer. Jag trodde jag skulle dö då vi åkte deras nya attraktion "Uppswinget" eller iallafall innan. Men jag överlevde, utan att kissa på mig. Så kvällen fortgick, vi åkte kramades, pussades, åkte ännu mer. Marcus köpte tre nappar av olika smaker sen ville han gå hem. Så då gjorde vi det, tyvärr. Jag ville hellre ta spårvagnen och de var nog vad vi skulle gjort.
Vi slutade upp någonstans i Göteborg då Marcus helt plötsligt insåg "Vi har gått åt fel håll!". Som tur var hade vi en karta, vi letade upp våran position och gick genom hela staden hem. En lång omväg om man säger så. Men det var trevligt. Tryckte in en hel chokladkaka i protest efteråt.
Men det var helt underbart ändå.
Så vi åkte hem klockan tio dagen efter, för vi orkade inte gå mer i Göteborg.
Nu ska jag lägga mig i sängen och väcka Marcus, innan han vaknar själv och surar för att jag inte ligger bredvid honom då han sover.
Kommer hem imorgon.
Kommentarer
Trackback
