Hemma hos lyckan
Vi är hos Marcus nu. Ska nog följa pappa Håkan att handla. Nu sa han nåhot obegripligt. Ibland är det svårt att förstå med deras Ösgötska-dialekt om de nu stavas så. Jag ogillar deras öööööö men jag gillar det mesta. Marcus enda kusin är här också, Oliver. Söt unge! Men han väcker mig varenda morgon vid sju av sina skrik. Så länge jag kan somna om gör det faktiskt ingenting.
Nu ska jag springa efter Marcus.
Jag känner mig bara så oerhört deprimerad nu om dagarna. Jag vet inte varför och vill inte känna så, men det gör jag...
Nu ska jag springa efter Marcus.
Jag känner mig bara så oerhört deprimerad nu om dagarna. Jag vet inte varför och vill inte känna så, men det gör jag...
Kommentarer
Trackback