emelie

Jag och Marcus var nyss ute på en skogspromenad med den älskade hunden. Tyvärr så var den kanske inte en av de trevligaste, eller jo, lite. Vi tjafsade mest om vilken väg vi skulle ta för han ville gå fort men inte jag. Så tillslut så gick vi Marcus väg som egentligen är segare än min. Sen började Marcus bråka med mig om att jag sa att det inte finns några björnar i skogen. Men han har ju bott här i hela sitt liv, så han vet. Så istället slutade jag svara och efter ett tag stannade jag för att se om han skulle fortsätta prata med sig själv. Och det gjorde han. Hahaha, det var faktsikt riktigt roligt då han fortsatte gå där och sen hade han frågat mig något och sa "Eller hur Emelie, Emelie?" Jag började gapskratta (jag vet att det är ett otroligt fult ord men jag kan inte komma på något annat bättre menat!) och han vände sig om och tittade på mig och blev sur. Då skulle jag börja springa efter honom. Men i stövlar, på en blöt stig slutar aldrig bra. Så jag ramlade på en rot och skrapade upp knäet.
Men vi är hemma igen. Bra behållna och några andetag friskare.

Nu ska jag få honom att sluta spela sitt nya PSP och vara med mig.