emelie

Var hos mormor idag. Det var fint, jag kände mig vuxen på något sätt. Mormor är så gammal och blev så glad då jag kom. Mamma sa sen då jag kommit hem "Du gjorde hennes dag, kanske tillochmed hennes vecka". Jag älskar mormor. Hon är så stark, starkare än många jag mött i mitt liv. Man märker vart mamma fått sin envishet ifrån.

Jag blir så glad då jag tänker på allt vi pratade om. Det känns som om hon litar på mig. Hon pratade på om allt. Vi pratade på om allt. Det är skönt och intressant att få lyssna på vad mormor gjort och varit med om i sitt liv.
Så mycket som jag aldrig kommer få uppleva.

Jag har nog aldrig insett hur jobbigt mamma hade det då hon var liten. Men nu förstår jag henne bättre. Jag vill förstå hur det kändes men det kommer jag aldrig kunna göra. Men jag ska alltid be min mamma om förlåtelse i fortsättningen, alltid. 

Och till mormor ska jag åka igen efter skolan, och igen och igen. För den lyckan hon gav mig, och den lyckan som jag gav henne är ovärderlig. Hon såg så lycklig ut, såg ut att känna sig behövd.
Och det är hon. Jag kan inte tänka mig att hon aldrig kommer få träffa min barn, jag kan inte tänka på att hon kanske aldrig får uppleva då jag gifter mig. Jag blir så ledsen då jag tänker på det, för om det är någon jag vill ska vara med är det min mormor. 

Har aldrig tyckt om någon lika mycket som jag tycker om både mormor och mamma. 

Jag ska absolut åka dit igen efter skolan, måste ringa henne redan nästa vecka och fråga om jag får komma. 
För de är det värt.



"Du var så märklig då du var liten. En jul då öppnade du några julklappar, sen försvann du bara. När jag gick och letade dig efter ett tag satt du på sängen i ditt rum och tittade i golvet. Då jag frågade var det var svarade du "Tänk på alla barn som inte får några julklappar"

Mormor, du är bäst <3