emelie

Ärligt talat. Allt bloggande känns just nu värdelöst eftersom jag inte har något av värde att berätta. Det händer liksom inget, jag känner inget heller. Inget jag skulle vilja tala högt om?
Det är bara inte som förut, då jag verkligen behövde skriva av mig för att överleva. Nej nu lever jag för stunden tar varje minut som den kommer, tar för det mesta hand om den också.

Idag kom även biljetterna. Biljetterna till Marcus, vet inte om jag direkt längtar. Eller jo, det är klart att jag gör. Skönt att få åka bort, få träffa Marcus. Jag saknar honom. Mamma har nog sett igenom mig, igår frågade hon om jag längtade. Vad skulle jag svara?
Klart att jag svarade att jag gjorde det. Kunde ju inte komma och säga att jag inte längtade, för det gör jag ju?

Och ibland önskar jag att jag var någon annan, att jag bara gjort allt rätt och levt de liv jag verkligen önskat att jag levt. Nae, man kan inte få allt. Jag har iallafall fått lite.
Jag mår utomordentligt bra.