emelie

Det är nitton grader ute. Men ändå så är det svinigt kallt. Sitter nu fullt påklädd för att inte frysa ihjäl. Dagen började med att jag gick på stan med min mamma. Saknaden av pengar var gigantisk och det känns som ett år innan jag får pengar igen. Världens finaste klänning på Lindex - plus världens finaste tunika som var likadan som klänningen upptill. Jag vill ha pengar nu så jag kan färga håret och köpa massor med kläder!
Jag känner att jag verkligen måste köpa något nytt till min garderob. Även fast den börjar bli full. Den är ju mindre än många människors linneskåp. Den är en halvmeter bred typ - om ens det!
Så det är inte bara en och två gånger jag rensat ur den ordentligt och slängt massor med tröjor. Jag tjatade ju lite så tillslut fick jag en låda i hallen som jag fick förvara kläder i. Alla överblivna jeans hamnade där, liksom tjocktröjor och fula tröjor som jag kanske, kanske (när jag säger kanske menar jag egentligen aldrig!) kommer använda igen.
Vi får se. Jag väntar med spänning att få se hur mycket min sista lön blir.
Men den kommer bli minus tvåhundrakronor som jag tagit från mitt spar. Sen ska jag ta pengar från det till håret. Sen, sen kan jag se hur mycket pengar som är kvar. Ska nog, eller nej. Jag SKA spara hälften av de pengarna som blir över.
SEN! Kan jag äntligen köpa kläder igen. Jag hoppas, hoppas, hoppas på att tunikan och klänningen finns kvar!

Nu låter det som om det åskar. Så mamma och pappa ska väl stänga av allting som går stänga av. Det vill säga internet.
Puss på Marcus.
BYE!