emelie

Trött till tusen. Somnade rätt sent igår natt, eller lagom sent. Så sent som jag brukar, men jag sovde ju ingenting på dagen. Imorgon får jag tillochmed sovmorgon. Aldrig mer bussen klockan tio i sex till Umeå. Jag vill egentligen gråta. Bara önska att allting aldrig hänt. Men jag kan inte.
Jag ska ge det här en chans, verkligen låta det göra ett intryck. Jag ska försöka och försöka att inte ångra mig. Även fast jag nog egentligen vill och alltid få vara med mina vänner.
Det kommer bli jobbigt, men jag tar det...