emelie

Yes, äntligen tillbaka. Trettio sekunder fortare än i förrgår. Jag hatar egentligen att springa. Ibörjan innan det blir jobbigt är skönt, sen blir det så jävligt att man bara vill lägga sig ner och skrika. Sen så fortsätter man bara och kroppen liksom vänjer sig. Sen i slutet då ångrar man allt och då vill man bara hugga av sig benen som egentligen inte vill springa och det värker i lungorna och slemmet i munnen blir segt och svårt att svälja och skulle man spotta så fastnar de på läpparna som är torra eftersom man inte hunnit fukta dom ("Fuhkta lepparna!" som min käresta brukar säga). Det är alltså totalt misslyckat.
Nu är det duschen som väntar - en snabb en!
Sen maten - också snabb!
Sen ska jag cykla till min skjuts Emelie och åka med för att kolla på Emelie och Amandas fotbollsmatch - även mitt forna lag som egentligen inte är så fornet när mer än hälften är nya!

Jaja, good luck!