emelie

jag går av. nu orkar jag inte längre. all denna sorg. det finns inget liv att se framemot längre. inga drömmar.

"emelie är djupt deprimerad, jag skulle nog kalla det depression"

det är värre då man vet vad det är. man känner sig fel. det är någonting som är fel med mig. varför kunde jag bara inte vara precis som alla andra?

spelar ingen roll hur mycket jag kämpar, försöker. det finns inget ljust.