stranden.
det är vid såna här tillfällen jag med ett enkelt drag skulle kunna bli lycklig för alltid, men jag är för rädd.
valborgs. var i stugan med mamma och pappa. farmor och farfar var också där. kände att jag behövde ensamhet. ensamhet viktigare än något annat. kände mig trött på allt. trött på att leva. trött på att se och höra. trött på att varje dag ha alla dessa tankar. trött på att varje dag känna sig ensam, men jag vill inte klaga, för jag trivs i ensamheten. jag trivs för jag har inte rätt vänner att dela den med. jag har inte rätt vänner att dela någonting med. därför följde jag med till stugan. gick ut med min hund. som alla andra dagar. solnedgång, fågelsång. ensam. jag och hunden. jag och fåglarna. jag och solen. jag och träden. jag och bäcken. strosande efter en tom bilväg mot det slutliga målet. ensamhet. havet. sanden. jag kom dit, förvånad. en man satt vid en brasa. ensam. hade ett block i knäet. en penna i handen. vi hälsade på varandra. jag önskar att jag hade pratat med honom, men han kanske inte ville. han kanske sökte sig dit i samma syfte som mig. ensamhet. tid att tänka. han kunde ha ritat, skrivit memoarer, dikter, självmordsbrev. en blå moped hade han också. jag hade en hund. han verkade inte störas av min närvaro. han tittade upp, sa hej, tittade ner igen. jag undrar vad han gjorde. söker han sig också till ensamheten som jag? är han som mig?
jag har börjat undra varför jag är som jag är. varför jag letar ensamheten. är det mammas fel? pappas fel? är det nåns fel överhuvudtaget. det är nog mitt fel. allt är mitt fel. det var mitt fel att min hund smutsade ner golvet. det var inte ens jag som släppt in henne, men det var mitt fel endå. det enda jag är bra på är att göra fel. nån vacker dag ska jag bevisa att jag också kan göra rätt.
valborgs. var i stugan med mamma och pappa. farmor och farfar var också där. kände att jag behövde ensamhet. ensamhet viktigare än något annat. kände mig trött på allt. trött på att leva. trött på att se och höra. trött på att varje dag ha alla dessa tankar. trött på att varje dag känna sig ensam, men jag vill inte klaga, för jag trivs i ensamheten. jag trivs för jag har inte rätt vänner att dela den med. jag har inte rätt vänner att dela någonting med. därför följde jag med till stugan. gick ut med min hund. som alla andra dagar. solnedgång, fågelsång. ensam. jag och hunden. jag och fåglarna. jag och solen. jag och träden. jag och bäcken. strosande efter en tom bilväg mot det slutliga målet. ensamhet. havet. sanden. jag kom dit, förvånad. en man satt vid en brasa. ensam. hade ett block i knäet. en penna i handen. vi hälsade på varandra. jag önskar att jag hade pratat med honom, men han kanske inte ville. han kanske sökte sig dit i samma syfte som mig. ensamhet. tid att tänka. han kunde ha ritat, skrivit memoarer, dikter, självmordsbrev. en blå moped hade han också. jag hade en hund. han verkade inte störas av min närvaro. han tittade upp, sa hej, tittade ner igen. jag undrar vad han gjorde. söker han sig också till ensamheten som jag? är han som mig?
jag har börjat undra varför jag är som jag är. varför jag letar ensamheten. är det mammas fel? pappas fel? är det nåns fel överhuvudtaget. det är nog mitt fel. allt är mitt fel. det var mitt fel att min hund smutsade ner golvet. det var inte ens jag som släppt in henne, men det var mitt fel endå. det enda jag är bra på är att göra fel. nån vacker dag ska jag bevisa att jag också kan göra rätt.
Kommentarer
Trackback
