jag är inte alls stark

ensam och stark. åt helvete heller. ensam och svag. jag fick helt plötsligt ett breakdown på maxi där jag gick bland alla varor och lyckliga familjer. tårarna bara trängdes under ögonlocken. onda tankar virvlade runt i mitt huvud. det gör det fortfarande. det var så chockerande. allt bara kom på samma gång. jag gissar att den stora svarta klumpen. klumpen som jag ständigt bär på och som ständigt blir större. eftersom jag aldrig pratar med någon om hur jag mår, vad som gör mig ledsen med mera så blir det till en klump. en stor klump som cirklar runt i min hjärna. tillslut kommer klumpen till sin bristningsgräns. det är då en enda liten motgång, som att jag till exempel tappar någonting på golvet. då exploderar klumpen. allting blir helvete. deprimerad. ångest. jag är i en sån period nu. hoppas den är över snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0